Posts filed under ‘Värt ett besök’

Mellbykavring. Eller?

I Södra Mellby på Österlen hittar man Mellbybagaren. Bageriets kavring – som med fördel ska skäras i riktigt tunna skrivor – äter vi till de flesta högtider. Till påsk, midsommar och jul, det är lika gott varje gång. Kavringen är inte bara poppis hos oss som bor i närheten av bageriet utan har blivit vida känd och säljs i butiker runt om i Sverige. På Mellbybagarens hemsida stannar man länge. Här hittar man en salig blandning av bageriets historia, bagarmästarens åsikter i stort och smått och en hel del recept på deras bröd och bakverk – bland annat på deras kavring.

Igår var det dags att testa receptet. För hur svårt kan det vara att göra kavring?

Mellbybagarens recept är oerhört enkelt och innehåller i stort sett bara mjöl och vatten. Det blir en tung deg och för första gången var jag orolig att min bakmaskin skulle ge upp. Efter några minuters maskinknådande hade degen krupit upp och in i maskinen, jag hade deg och mjöl i hela köket och över halva mig själv. Degen jäste fint, jag formade den till tre bröd och skjutsade in den i ugnen.

Resultatet?

Det ser inte ut som en kavring. Det smakar inte som en kavring. Men det är en kavring, i alla fall enligt receptet. Med andra ord: jag förstår inte alls hur brödet som jag tog ur min ugn och brödet som Mellbybagaren bakar kan ha samma ingredienser. Det är två helt olika bröd – både utifrån smak och utseende. Så jag bugar ödmjukt inför bagaren i Södra Mellby och lovar att aldrig baka brödet igen.

För er som är sugna på att testa receptet på kavringen som varken ser ut eller smakar som en kavring, så hittar ni det på www.mellbybagaren.se. Där finns också en del andra recept på deras bröd, bullar och kakor. Definitivt värt ett besök!

Annonser

12 december 2010 at 22:55

Mitt första ålagille!

Ål har aldrig varit i favoritfisk… Men om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig gett det en chans. Fram tills igår hade jag provat ål vid två tillfällen – båda gånger under det lätt pressande ”du kan ju inte säga att du inte tycker om det om du aldrig har smakat det”. Två ytterst små bitar har sambon lyckats få i mig och jag har snabbt svalt, grimaserat och avslutat med orden ”usch, jag tycker verkligen inte om det”. Så att säga att jag ätit ål, det vore att ljuga. Med andra ord var det hög tid att äta ål på riktigt – och var gör man det om inte på ett redigt ålagille!

Enligt Ålakademin kan ”ett äkta ålagille bara upplevas i en ålabod vid havet mellan Åhus och Haväng. Annars är det bara ett kalas med ål”. Sagt och gjort – jag, sambon och två vänner bokade in oss på ett ålagille i Åhus och i helgen var det dags. Vi var ålagillenewbies hela gänget men visste att ett ordentligt ålagille kräver ordentligt med malörtssprit (en centiliter för varje centimeter ål, tyckte ålakungen själv) för att kroppen ska kunna ta hand om fettet och man ska må som en människa dagen därpå. Så vi värmde upp med en och annan besk innan klockan slog ålagille.

Luad ål med kryddost och sallad:

Rökt ål på en bit kavring med kall äggröra (på den fina tallriken Carmencita från Gustavsberg, formgiven av Stig Lindberg och tillverkad under åren 1939-51):

Äppelkaka:

Själva ålagillet var en oerhört hemtrevlig och mysig tillställning. Med tjugo meter till havet, i en anspråkslös, röd ålabod av trä, bjöds vi på fem sorters ål – i soppa, luad, stekt, kokt och rökt (eller rögad som det egentligen heter) – och äppelkaka. Maten varvades med dragspel, sång och mer eller mindre sannolika historier från trakten. Att maten åts på en salig blandning tallrikar – svenska, utländska, gamla, nya – var givetvis ett stort plus. Att all ål som serverades dessutom är ålfondsål (vilket betyder att de planterar ut fem nya ålar för varje ålagillesgäst) kändes extra bra.

Så hur var det nu då? Står jag fast vid att jag inte tycker om ål eller är jag omvänd? Jag börjar med att erkänna att jag körde fegisvarianten: jag åt potatismos med stekt ål istället för stekt ål med potatismos. Den totala mängden ål jag fick i mig var alltså ganska liten – trots att det var en femrättersfest. En slutsats jag kan dra är att en väl tillagad ål är god i rätt sällskap. I soppa med morötter – njae. Rökt med äggröra – ja! Men i ärlighetens namn är det nog inte något jag kommer att bli en storkonsument av eller som ens kommer att läggas på min tallrik till jul. Nej, smaken till trots är ålen fortfarande en ål och på ålagillet i helgen var det ändå det trevliga sällskap och den mysiga omgivningen som smakade bäst.

Min sambo har länge sagt att jag inbillat mig. Att jag säkert tycker om ål om jag bara ger det en chans. Nu har jag gett det en chans (en rejäl sådan) och har konstaterat att han hade rätt. Denna gången.

15 november 2010 at 20:00 2 kommentarer

Cupcakes i New York

Vad passar bättre att börja mitt fikabloggande med om inte några tips på härliga cupcakecaféer i New York? I förra veckan var jag och en kompis i New York på semester. Då passade vi på att besöka två välkända cupcakecafé: Magnolia Bakery och Crumbs.

Magnolia Bakery ökade sin popularitet rejält efter att avsnitt av ”Sex and the city” där Miranda och Carrie sitter utanför caféet med varsin cupcake. När vi var där gjorde vi det enkelt för oss, fikan blev en lagom stor ”rich moist cake with a smooth velvety texture and dark chocolate flavor” med ”purple vanilla buttercream” och ett glas lemonade. Till en början var jag tveksam… Magnolia Bakery är det lilla caféet som startades av två barndomsvänner, som med åren blivit omåttligt populärt och som idag är en liten kedja – så visst finns det risk att smaken och kvaliteten på bakverken blivit lidande i takt med att företaget vuxit. Och jag vet inte hur det smakade den dag caféet öppnade för första gången, men den cupcake jag åt i förra veckan var utan tvekan en av de bästa jag ätit. Lagom stor, färsk med en krispigt god frosting. Lite åt det söta hållet, men det är å andra sidan ofta de amerikanska bakverken.

Ett besök på Magnolia Bakery rekommenderas varmt! Vi besökte caféet som låg uptown på 200 Colombus Avenue. De har ytterligare tre caféer på Manhattan, bland annat ett vid Rockefeller Center. Om ni kan besöka något av de andra – gör det! Varje gång vi gick förbi caféet vid Rockefeller Center var det långa köer.

Till Magnolia Bakerys hemsida

Crumbs cupcakes är modell större. Ät en och du är mätt! Vi ville prova fler olika smaker och köpte därför en tolvpack blandade små cupcakes. Jag smakade bland annat på en candy cupcake med M&M, en vanilj/kokos och en red velvet. Kanske var det för att vi åt så många, men det blev till sist sött, sött, sött… Men missförstå mig inte – det var gott och Crumbs är absolut värt ett besök.

Till Crumbs hemsida

Smaklig cupcake!

16 augusti 2010 at 15:36 2 kommentarer


Kategorier

Citronbiskvier

Arkiv


%d bloggare gillar detta: